NO PAIN IS FOREVER

Fin kväll. Sitter iförd min numera uniformklädsel: rosa genomskinligt pinuppanattlinne, blodrödqste läpparna och min man när den är som bäst. Alltid lika lustigt hur det är kvällarna man väljer att stanna hemma men sminkar sig för skojs skull som det blir som bäs. Fint ändå på något sätt tycker jag. LIVET. Alltså livet! Är mycket lycklig. Hela upplevelsen "STUDENTEN" är oerhört närvarande och levande i bröstet men tanjerar ändå fortfarande på gränsen av ofattbarhet. HUR SJUKT ÄR DET INTE? OCH VACKERT. Så himla himla himla fint är det! Fantastiskt att få leva, att få må så bra. Kan inte förklara det mer än att jag jublar och dansar lyckorusdanser i både slowmotion och ultrarapid på insidan var och varannan minut. Tack!!!!!

Har längtat efter en sådan här kväll. De är jag. Min 5AMlista är på och jag bläddrar igenom hårddisken och tar en liten promenad längs Memory Lane. Fan vad Paris var härligt. 17 år och tre veckor glassande på spänningens vågor. Lilla flickan. Blir glad när jag inser att jag är t.o.m. vackrare nu! Lyckan och peppen i att jag kommer FUCKING BO där om några månader?!?!?!? Igen: allt är sjukt och FETTTFETTFETT. Men först ska jag hem. Hem till Sydafrika. Magiskt säger jag bara...

Annars då? Imorgon ska jag få träffa dig. ÄNTLIGEN.



Tell me what led you on I'd love to know


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0